Författare: Linn

– Javisst, sa jag med ett snett leende och tittade in i hennes frågande ansikte.

– Javisst vadå?, undrade hon såklart, men jag kunde inte förklara.

Det skulle ha låtit så fånigt att förklara att hennes namn passade henne så otroligt bra. Saga. Det var så hon svarat när jag frågat vad hon hette. Saga. Det fanns något naturromantiskt över hennes otroligt vackra ansikte. Hennes långa, mörkbruna hår som böljade ner över hennes rygg och hennes bruna ögon gav henne en mystik och en skönhet som var bedårande. Hon bar ett tajt linne och en kofta som såg ut att vara köpt på Myrorna och bara kunde upphöjas av henne. Saga. Hennes hår var lite rufsigt och hon hade sin kamera i en ganska sliten Kånken-ryggsäck. Hon hade ett par fotriktiga kängor och tajta svart jeans.

Jag var ny i staden efter att ha fått jobb direkt efter min examen från Universitetet och kände inte många. Mina arbetskamrater på kontoret var trevliga, men hade sina liv att leva och mer än ytlig jobbvänskap verkade det inte bli. Efter en månad med alldeles för många kvällar med TV:n som enda sällskap beslöt jag mig för att göra slag i saken och skaffa mig nya vänner. Bara för att jag hade fyllt 26 och börjat jobba betydde det ju inte att jag inte kunde skaffa nya bekantskaper. En flicka att umgås lite med var innersta önskan. Men det jag visste jag inte då. Läs mer